Dag 9, Hemresan

Sista dagen på äventyret börjar även den i ösregn men vi bestämmer oss ändå för att testa om det går att följa den planerade rutten. Till att börja med så följer den slingrande asfaltvägar runt Orsasjön. Det visar sig ganska snart att vi får stora problem med sikten och speciellt Micael som har en ögoninfektion som inte har läkt ut ordentligt. Detta gör att vi till slut tar 26,an till Sveg med en förhoppning att vädret ska bli lite bättre. när vi tankar i Sveg så upphör regnet och vi återvänder till rutten och far vidare mot Säfsen där vi ska stanna till ett tag och besöka Adveturedays. När vi närmar oss Säfsen så börjar det dyka upp andra motorcyklar på vägarna och man får ta det lite försiktigt så att man inte möter någon på full sladd i nån krök.
Väl på plats i Säfsen så visade det sig väl inte vara så mycket att se men vi passade på att få oss lite lunch i alla fall. Vi besökte även min och Micaels arbetskamrat Bertil som har en stuga i Gravendal inte långt från Säfsen, där bjöds det på kaffe med rabarberpaj och vaniljsås. Det satt fint kan man säga. Tackar så mycket Bertil och Anna-Greta.

Den här kan man säkert också ha kul med!

Hos Bertil och Anna-Greta.

Efter fika och rabarberpaj så fortsatte vi mot Kristinehamn, som vanligt när man börjar närma sig hemmet så tog till slut hemlängtan över och i Nykroppa lämnade vi grusvägarna för denna gång och fortsatte resten av turen på 26,an.
På en parkeringsficka utanför stan avslutade vi och skiljdes åt för den här gången.

Senare på kvällen träffades vi igen och hade en liten grillfest hemma på hos mig och Helena där vi summerade turen och hade det allmänt trevligt, Tröttheten tog dock ut sin rätt hos oss och det blev en ganska tidig kväll.
Därmed avslutar jag denna blogg och jag hoppas att ny tycker att det varit trevligt att följa våra äventyr på den här resan genom Sverige, själv tycker jag att det varit kul och faktiskt lite lärorikt att dokumentera det hela. Det är inte omöjligt att jag kommer tillbaks med nya äventyr framöver.
Samtliga mina bilder från resan kommer att läggas upp i ett album på Facebook där ni som är mina vänner där kan titta på och kommentera dom.

Tack och hejdå
Håkan Johansson

Svaret

Äntligen så har någon efterfrågat svaret på gåtan så jag får väl lov att ge det då!

"Dom behövs överallt"

Dag 8, Skitväder

Det blir inga bilder från dagens etapp eftersom vi inte hade med oss nån dykarkamera! Vädret har vart minst sagt bedrövligt 5 grader och ösregn. Vi kom väl kanske tre mil innan jag blev blöt in på bara skinnet och sen var det inte lätt att hålla värmen kan jag säga. Ett nytt och dyrt MC-ställ ligger nu långt framme i investeringsplanen, nu är jag trött på att bli blöt och kall.

Vi kämpade oss i alla fall igenom 12 mil av dagens rutt i lera och vatten innan vi blev tvungna att ge upp. Det är helt omöjligt att klara av den här typen av körning när man är stelfrusen som en pinne. Jäkligt synd för det var fina vägar men väldigt svårkört och halt i blötan. Micael åkte visst på en riktig "multipel highsider" men lyckades reda ut det hela. 

Resten av dagen for vi fram som i dvala på E45,an i regn och kyla, Knappast bra för trafiksäkerheten eller hälsan men vad f-n "man kör tills man är framme" som nån har sagt, kan ha varit PG Lundmark men jag är inte säker.

Resan ner till Orsa var en pina men vi stannade ofta och försökte tina upp oss så gott det gick.

Väl framme i Orsa så fick vi en liten mysig stuga i typisk dalastil på en camping i gigantformat. Stugan är just nu fullkomligt belamrad med blöta MC-kläder och underställ, ni kan ju själva föreställa er doften här inne när man kommer in utifrån. 

Morgondagen blir den sista etappen på resan och ska förhoppningsvis avslutas med en liten fest eftersom både Henrik och Putte fyller år i morgon. Det är ett konstigt sammanträffande att av oss fyra som varit med så har tre födelsedag och en namnsdag under veckan som vi vart ute.

Nu har vi kört 307 mil och ungefär 30 mil återstår innan vi är tillbaks hemma. I morgon är det inplanerat ett stopp på Adventuredays i Säfsen.

Dagens etapp blev 368 km.

Just nu ligger Henke i sängen och läser dagens bibelord för oss. I dag blev det "Änkans Gåva" detta är en nyhet som möjligen kan bli en tradition inför kommande expeditioner. Vi får väl skramla ihop till en fickutgåva av nya testamentet till honom, det är ju inte alla stugor som är utrustade med denna eminenta skrift.  

Dag 7, Att äta damm.

Nu tror jag att vi har nytt rekord i grusvägsprocent på dagens etapp och det är helt otroligt vilka vägar och vyer man får uppleva. Vi har kört 50 mil i dag och av dom är uppskattningsvis 11 - 12 mil asfalt. Resten är grus av varierande slag och just i dag väldigt mycket gräsvägar, det är helt otroligt man kan köra miltals på dom där små vägarna och helt plötsligt så kommer man fram i nån gammal by med hus i varierande stadier av förfall, otroligt vackert.

Vädret har varit jättebra i dag men det medför tyvärr att vägarna blir ofattbart dammiga och det blir lite problem med att hålla ihop gruppen eftersom man inte ser ett dugg om man kommer för nära den framförvarande så är det bara att öka på avstånden. Detta medför att den som kör före blir orolig för dom som är bakom och man får stanna ofta och samla ihop gruppen. Men det är trots allt bättre än regn och kyla!

Här stannade vi vid ett makalöst vackert vägavsnitt för kiss och fotopaus.

 















Sådana här ställen kan man också hitta ute i vildmarken, en gammal jaktstuga som säkert bara används några dagar per år. Den låg mitt ute i skogen minst ett par mil från närmaste hus.

Det har vart lite djur inblandade i dagens äventyr också, bland annat så har vi haft närkontakt med vad vi tror var en Kungsörn, den lättade och flög framför oss några hundra meter innan den lyfte på sin enorma vingar och försvann upp mot molnen. Dessutom upptäckte vi att Henrik hade haft riktig närkontakt med en stackars Korsnäbb när vi tog en liten paus, den satt inkilad mellan tanken och cylindern. Lite kul att det var just Henke för han bara skrek att vi skulle ta bort den för han är alldeles för blödig för och ta i en död fågel. Mikael ryckte in som en räddande ängel den här gången.
Vi har en förhoppning att få se en björn i skogarna men den har inte infriats än. Får väl kanske bli ett besök på Björnparken i Orsa om vi hinner i morgon.
Några andra djur som vi däremot har sett en hel del av är renar och älgar och dom är oftast på fel ställe på eller vid sidan av vägen vilket kan bli onödigt spännande tycker vi.
I morgon är det som sagt Orsa som är målet och det är den näst sista och kortaste etappen på vår expedition.

Det ska ju naturligtvis bli skönt att komma hem till dom nära och kära men det känns även lite vemodigt för det har vart en fantastisk resa där man verkligen har fått ägna sig åt nåt av det bästa som finns. Tror dessutom att man utvecklats en del som förare och det är ju heller inte fel.

Dag 6, Längsta etappen.

I dag är vi trötta här i stugan i Storuman efter att ha varit på väg i 10 timmar och 30 minuter, 58,5 mil har avverkats på nästan bara grusvägar. För en gångs skull så har vädret varit bra men ganska kyligt.
Vi stannade naturligtvis vid Polcirkeln även på vägen söderut men inte på samma ställe utan den här gången vid Polcirkelns station.

När vi hade stått där och filosoferat ett tag så upptäcker Putte att bakhjulet är tomt på luft men som tur är så har Henrik med en punkaspray som löser problemet tillfälligt. Nu måste vi ändå se till att hitta en gummiverkstad så att han får byta slang. Det finns som tur är en sån i Vuollerim som vi hittar ganska så snabbt och där får vi hjälp. Skulle tro att det sinkade oss kanske en timme.
När vi väl kom iväg igen så stötte vi ganska snart på en bomväg som inte gick att forcera men vi hittade en bra ersättningsväg med lite kul små hinder.

Efter lite omarrangerande av plankorna så fixade vi detta lätt som en plätt.
Man hittar även en himmla massa fina gamla gårdar efter gräsvägarna,

Mitt ute i skogen kan man även träffa på en stor cirkulationsplats.

Det får vara allt från dagens etapp.
I morgon kommer vi att landa i Östersund och Frösöns Camping efter en liten etapp på 48 mil.

En liten anekdot!

Under dag fyra träffade vi på en värmlänning i förskingringen när vi tankade i Kåbdalis. en mycket trevlig man i min egen ålder tror jag men det var lite svårbestämt. Han passade i alla fall på att berätta en liten rolig historia när han hade kokat kaffe till oss.
"Vet ni varför en Värmlänning alldrig behöver tala om vart han ska när han har satt sig i en taxi?"
Svaret kanske kommer i morgondagens inlägg om jag kommer ihåg.

Dag 5, vilodag i Gällivare

I dag firar vi i Gällivare dels så fyller lillebror Micael 52 och Henrik har fått besked om att hans fru Dragana har klarat läkarexamen på Linköpings universitet. Det är bara att gratulera så mycket.
Födelsedagskaffet avnjöts på Dundrets turistcenter med kladdkaka och äppelkaka.

Dagen i övrigt har ägnats åt lite kulturella aktiviteter med besök på Dundrets topp samt ett besök i Kåkstaden i Malmberget.

Uppe på Dundret var det 5 grader och ganska kraftig vind så det var knappast njutbart men det var en fantastisk utsikt. När det började snöa lite smått så for vi ner igen och fikade i stället.
Några bilder från Kåkstaden i Malmberget.

På väg tillbaks till Gällivare så hittade vi på den lokala Yamaha handlaren där Putte passade på att införskaffa lite kedjespray och reparera sin kraschade blinkers.

När vi kom tillbaks till Gällivare så käkade vi lunch på en jättebra Thaibuffé sen åkte vi tillbaks till stugan och passade på att njuta lite i det för tillfället vackra vädret.

I morgon är det dags för allvaret igen och som vanligt planerar vi en tidig start i ett förhoppningsvis njutbart väder. Nu ställs kosan söderut med en lååång etapp på 54 mil med etappmål i Storuman. Ni får väl läsa om hur vi lyckas i morgondagens blogginlägg.

Dag 4 igen

Glömde ju en viktig bild i föregående inlägg.

Sådant kan resultatet bli av en marksyning på Polcirkeln.

Dag 4

Nu har vi kommit fram till målet för resan men vi har väl inte riktigt uppfyllt själva syftet med resan d.v.s. att ta oss hit på i stort sett bara grusvägar. Vädret har satt en del käppar hjulen men uppskattningsvis så har vi nog ändå kört nånstans mellan 50 och 60 % grusväg av dom 1595 km som vi avverkat.
Redan i går kväll beslutade vi oss för att korta av dagens etapp en bit och inleda dagen med att köra E45,an ca 16 mil först och sen köra in på rutten igen och det var nog ett klokt beslut eftersom vädret i dag har varit riktigt uselt, 7 grader och hällregn nästan hela vägen. Gissa om det blir kallt efter en sådär 5 mil eller så.
När vi så småningom kom in på vår önskade rutt så visade det sig att vägarna var oerhört svårkörda på grund av allt regn som vräkt ner. Vi gjorde ändå ett ärligt menat försök att bana oss fram genom leran och drivisen men när vi kom fram till Jockmock efter en del vedermödor så tog vi ett gemensamt beslut att fortsätta på E45 fram till Gällivare.
Vi fick i all fall nöjet att passera Polcirkeln på grusväg. Nöjet var väl i viss mån delat efter som Putte lyckades bromsa omkull sig 5 m norr om Polcirkeln och hamnade på huvudet i buskarna i diket. Putte klarade sig någorlunda i ett stycke och cykeln blev av med en blinkers samt repades en hel del på vänstersidan. Puttes skador är inte allvarliga utan inskränker sig till en öm axel och lite bucklor i självkänslan.

Bilden ovan är tagen några minuter efter vurpan och som synes är humöret fortfarande gott.

Så här kan det se ut efter Inlandsbanan en mil söder om Polcirkeln.

Gårdagskvällen spenderades i Sorsele Campings eminenta grillkåta tillsammans med ett par kilo karrekotletter och tillhörande potatissallad.

Inlandsbanan och Polcirkeln.

Ruttläggaren Henrik vid Harsprånget.
Dagens noteringar: Dagsetapp 345 km, medel fart 77,7, vi har inte tankat ännu så förbrukningen vet jag inte än.
I morgon är det vilodag i Gällivare och det enda som är planerat är en tur upp till toppen på Dundret.

Dag 3

I dag var det tidig uppstigning i stugan, till och med före myggen som Henrik sa. Vi steg upp vid 05:30 och var faktiskt på rull redan 06:45, jäkligt bra gjort med tanke på att vi då hunnit äta frukost och städa stugan. Vädret var lite småfuktigt och vi misstänkte nog att det skulle bli en blöt resa i dag men vi hade en himla tur och regnvädren kretsade runtomkring oss hela förmiddan. Henrik hade fått till en superbra rutt igen och den tog oss så småningom till Vilhelmina där vi fikade m.m. Efter Vilhelmina så kom dagens enda skur och den gick inte av för hackor utan kryddades med hagel och störtregn. Som tur är så blev det kortvarigt och vi klarade oss hyfsat utan att bli helt genomblöta den här gången.
Eftermiddagens vägar blev lika bra som tidigare och var en salig blandning av spikraka grusvägar, små kurviga gräsvägar och lite asfalt därimellan. På ett ställe blev vi tvungna att vända eftersom vårfloden helt hade spolat bort vägen.

Det hade möjligen gått att ta sig över med gemensamma krafter men vi hade ingen större lust att böta ner oss utan vi vände tillbaks den här gången. Jag har fortfarande ganska ont i min fot också och törs inte riskera att det blir värre.
I dag har vi även haft vår första närkontakt med storviltet då det dök upp en stor älgko på vägen. Det var ingen fara utan vi hann få ner farten i tid men man får sig en tankeställare ändå, dom är rejält stora när man kommer nära.
Putte tyckte nog lite synd om mig när jag hade skadat foten så han  passade på att sympativälta i dag så han också fick lite ont i sin högerfot, det är dock ingen fara med nån av oss utan vi kör vidare som om ingenting har hänt.
Nu har vi kommit en bit på väg 125 mil närmare bestämt och våra hojar börjar få en vacker patina.

I morgon har vi en lång etapp fram till Gällivare på 56 mil ungefär men vi blir nog tvungna att korta ner den lite om vi ska komma fram i skaplig tid så vi hinner till systemet för att fylla på förråden och eventuellt göra ett besök på Vasaara Pub.
Dagens noteringar: Körd sträcka 465 km, snittfart 75,6 km/h och en förbrukning på 27,6 liter.
Gällivare nästa.
Tänk den här gången lyckades jag till och med klämma in ett par bilder i texten utan att det blev en massa tom yta. Envis lär sig.

Dag 2

Så var då dag 2 avklarad vi anlände till Strömsund kl 14:10 efter en dag med himmel och helvete. Det började med hällande regn och avancerad offroadkörning på såphala sandvägar med 2 dm djupa spår. Gårdagens fatala fall med tillhörande fotskada medförde att jag inte kan stå och köra och inte heller stötta med vänsterfoten så det var bara att kasta in handuken. Vi vände och tog 45,an till Östersund i regnet. Klarade mig kanske 3 mil innan vattnet började tränga igenom det gamla stället och då blir det kallt som sjutton kan jag lova. dom sista 5 milen in till Östersund hade regnet slutat och vinden började att torka upp kläderna lite grann.
Efter lite bensin, fika och godis så bestämde vi oss för att leta upp rutten igen och det var då som vi kom till alla grusvägsälskares himmelrike. Vilka vägar trots regnet och den skadade foten så tror jag att det är en av dom bästa dagar jag haft i sadeln. Makalös natur, små gräsvägar, berg och dalbane vägar med skitbra grepp och milslånga raksträckor. Allt skakat och blandat i en underbar röra. Kan knappast bli bättre men vi får väl se kommande dagar.
När vi kom fram till Strömsund blev det en god pepparstek på en av dom lokala pizzeriorna.
Dagens noteringar: 365 km, medelhastighet 74,7 km/h och dagens förbrukning blev 22.33 l 98 oktan.
I dag har jag dessutom noterat nytt personligt hastighetsrekord på grus med 187 km/h, hade siktet inställt på 200 men när jag passerade 185 så kom jag på att dom grovmönstrade däcken är godkända för 165 och då svek modet lite;-)

Dag 1

Framme i Sveg kl 16:15. Härlig dag med massor av gruskörning och vi klarade oss nästan hela vägen utan regn men lite grann blev det naturligtvis.

Resan har gått i stort sett bra och rutterna har stämt ganska bra. Några små missar har det väl blivit men inget att bry sig om. Vi har också stött  på några spännande möten på vägen som en grävmaskin mitt i en kurva och en rallykörande merca men det gick fint dom missade oss alla.

Dagens första missöde var att vi tappade bort Henrik nånstans i skogarna norr om Hagfors och honom hittade vi inte igen. Det var bara att prova om mobilen hade nån täckning och som tur var så gick det fram signaler men ingen svarade. Henrik hade upptäckt att vi var borta och började leta efter oss och när han stannade för att lyssna efter oss såg han att jag hade ringt. När han ringde tillbaks så bestämde vi att vi skulle återsamlas i Vansbro där det var ett planerat tankstopp för KTM-åkarna. Vi övriga som åker BMW GSA klarar oss hela dagen.

Nästa missöde var undertecknad som lyckades välta när vi gjorde en liten felkörning med tillhörande vändning i Orsa. Självklart så klämde jag foten under hojen och fick jäkligt ont men jag hoppas att det bara är mjukdelar som skadats. Smärtan börjar i alla fall att ge med sig lite grand med hjälp av en ipren och lite whiskey. 

Dagens etapp blev 463 km och snittfarten hamnade på 70 km i timmen och bensinförbrukningen prick 29 liter.
Det blir inga bilder idag det krånglar med uppladdningen. Troligen för dåligt med bandbredd.

Dags för avfärd.

Nu börjar det dra ihop sig och BMW,n står färdigpackad i garaget. Vi ska starta kl 07:00 från CMCK-kåken.
Henrik har lovat att vara där först och se till att det finns kaffe när vi andra dyker upp, får väl se hur det går med den saken.
Målet för fredagens etapp är metropolen Sveg.
Skulle uppskatta mycket om ni eventuella läsare skriver in lite kommentarer och glada tillrop.
Nästa inlägg kommer i morgon kväll, förutsatt att det finns täckning för Tre,s mobila bredband i Sveg.

Nya däck

Nu har det investerats i nya däck inför den förestående trippen. En uppsättning Continental TKC80 inköpta på HAGA-däck till det facila priset av 3400 riksdaler. Det är ju så att man baxnar, erfarenhetsmässigt så är det nog inte så mycket kvar av dom när vi kommer hem men vi får väl se det kanske blir lite lugnare tempo än vad det brukar. Det är ju som sagt ganska så mastiga dagsetapper och det kan nog vara svårt att hålla koncentrationen uppe hela tiden och då är det bäst att dra ner på tempot en aning.
Hojen får nog stå parkerad fram till avfärden nästa fredag nu och jag tar bilen upp till jobbet i Hällefors i stället.

Tack "Schidan" för din kommentar till det föregående inlägget, det är kul att se att nån läser bloggen. Jag skulle egentligen vilja ha en räknare så att det gick att se hur många läsare man har men jag har inte kommit på hur man fixar det än. Tacksam för tips! Angående sadeln på GSA,n så kan jag bara hålla med, det kanske inte är "marknadens värsta pinoredskap" men speciellt bra är den i alla fall inte. Jag har allt funderat på en Touratech-sadel av mer än denna orsak. Det första som hände när jag fått hem cykeln var nämligen att när jag lyfte på sadeln för att kolla hur det såg ut under den så lyckades jag ju naturligtvis att knuffa till den så att den föll ner på golvet och träffade på vägen en vass pallbock som självklart gjorde ett litet hål i bakkanten. Kändes ganska surt ska jag säga. Ny sadel får dock vänta, men det kan kanske bli en vinterinvestering.