Dag 7, Att äta damm.

Nu tror jag att vi har nytt rekord i grusvägsprocent på dagens etapp och det är helt otroligt vilka vägar och vyer man får uppleva. Vi har kört 50 mil i dag och av dom är uppskattningsvis 11 - 12 mil asfalt. Resten är grus av varierande slag och just i dag väldigt mycket gräsvägar, det är helt otroligt man kan köra miltals på dom där små vägarna och helt plötsligt så kommer man fram i nån gammal by med hus i varierande stadier av förfall, otroligt vackert.

Vädret har varit jättebra i dag men det medför tyvärr att vägarna blir ofattbart dammiga och det blir lite problem med att hålla ihop gruppen eftersom man inte ser ett dugg om man kommer för nära den framförvarande så är det bara att öka på avstånden. Detta medför att den som kör före blir orolig för dom som är bakom och man får stanna ofta och samla ihop gruppen. Men det är trots allt bättre än regn och kyla!

Här stannade vi vid ett makalöst vackert vägavsnitt för kiss och fotopaus.

 















Sådana här ställen kan man också hitta ute i vildmarken, en gammal jaktstuga som säkert bara används några dagar per år. Den låg mitt ute i skogen minst ett par mil från närmaste hus.

Det har vart lite djur inblandade i dagens äventyr också, bland annat så har vi haft närkontakt med vad vi tror var en Kungsörn, den lättade och flög framför oss några hundra meter innan den lyfte på sin enorma vingar och försvann upp mot molnen. Dessutom upptäckte vi att Henrik hade haft riktig närkontakt med en stackars Korsnäbb när vi tog en liten paus, den satt inkilad mellan tanken och cylindern. Lite kul att det var just Henke för han bara skrek att vi skulle ta bort den för han är alldeles för blödig för och ta i en död fågel. Mikael ryckte in som en räddande ängel den här gången.
Vi har en förhoppning att få se en björn i skogarna men den har inte infriats än. Får väl kanske bli ett besök på Björnparken i Orsa om vi hinner i morgon.
Några andra djur som vi däremot har sett en hel del av är renar och älgar och dom är oftast på fel ställe på eller vid sidan av vägen vilket kan bli onödigt spännande tycker vi.
I morgon är det som sagt Orsa som är målet och det är den näst sista och kortaste etappen på vår expedition.

Det ska ju naturligtvis bli skönt att komma hem till dom nära och kära men det känns även lite vemodigt för det har vart en fantastisk resa där man verkligen har fått ägna sig åt nåt av det bästa som finns. Tror dessutom att man utvecklats en del som förare och det är ju heller inte fel.